Vi lyssnar på de vi litar på. Det är ett budskap jag gärna upprepar nästan oavsett tema för en workshop eller föreläsning. Ja, det är en av de där insikterna som fått starkare fäste hos mig ju mer jag tänkt på och lärt mig om retorik och kommunikation: utan förtroende har vi ingenting.

Förutom att påståendet kan uppfattas som osannolikt har du dessutom inte några starka skäl att lita på den här personen. Men hur skulle det påverka dig om det var en nära vän till dig som sade det här? Eller kungen själv, i ett tv-sänt tal? 

Om du inte utan vidare skulle lita på en slumpmässig person ute på stan – varför ska någon som inte känner dig, eller din organisation, lita på det du säger och lyssna på dina synpunkter i en fråga? Vad gör dig trovärdig?

I någon mån behöver vi alltid börja här: med vårt etos. Med att skapa en känsla av förtroende och tillit i relation till den eller de vi talar med.

I vissa fall finns det där förtroendet redan från början (när vi pratar med människor vi har en god relation med sedan tidigare, eller som andra pratat gott om), i andra fall går det snabbt att bygga upp ett förtroende (som när vi pratar med människor med liknande intressen och värderingar som oss själva – där det finns utrymme för identifikation). Svårare är det när vi står på väldigt olika sidor i en fråga, har få saker gemensamt eller väldigt skilda värderingar. Oavsett situation är det dock alltid värt att fundera över: vilka skäl har jag gett den här personen att lyssna på just mig i den här frågan? 

Min erfarenhet är att många glömmer bort det här. Inom marknadsföring pratar man gärna om att bygga varumärken som ett sätt att stärka förtroendet för ett företag, och varumärkestänket har i viss mån letat sig in även hos politiska partier och intresseorganisationer MEN… 

När det kommer till att argumentera för vår sak, det kan gälla politiska frågor likväl som vardagliga, tänker vi ofta att våra fakta ska tala för sig själva, ibland på att få de vi talar med att känna något i frågan, men vi glömmer bort att samtidigt tänka på förtroendet för oss själva (och vårt budskap). Och ja – jag kan falla i den fällan själv också. 

Så vad innebär det att bygga förtroende? Hur gör man?
Det är ett stort ämne som det går att skriva böcker om. I det här inlägget tänker jag hålla mig relativt kort och säga att förtroendeskapande handlar om att bygga relationer. 

Och i de flesta fall är relationer något som vi bygger över tid och behöver vårda. Ja, det finns många tips att hämta på hur du skapar ett gott första intryck men vi kan inte lita på att ett gott intryck ska göra jobbet, särskilt inte när vi behöver behålla förtroendet över tid. 

Så här är några korta tips för hur du bygger långsiktigt förtroende för dig själv, er organisation, eller gruppen ni representerar: 

• Visa att du är villig att lyssna
  Vi lyssnar på de vi litar på, men vi litar också mer på de som lyssnar på oss. Vi behöver inte hålla med alla andra, men det är aldrig fel att ta in andras perspektiv.
  
  
• Hitta gemensamma nämnare
  När vi ser hur vi är lika är det lättare att prata om det vi tycker olika om.
  
  
• Ha grund för det du säger och lev som du lär (så gott det går)
  “Vi brukar lita på hederliga människor både mer och snabbare i nästan alla sammanhang, till och med reservationslöst när oklarhet råder och det finns rum för tvivel.” – Aristoteles ²
  
  
• Ha tålamod
  Ingen tycker om att bli påtvingad en åsikt och argument kan behöva tid att landa.

Som den offentliga debatten ser ut idag hoppas jag att fler inser vikten av att bygga relationer, även med de vi tycker olika med. Inte minst under detta valår.

Ett högt förtroende är inte en garanti för att ditt budskap kommer nå fram, men det är en god grund att stå på som höjer kraften av dina andra argument. 

Vi lyssnar på de vi litar på. Glöm inte det!

1. Eller skriver, eller kommunicerar på något annat sätt ↩︎
2. Aristoteles. 2012. Retoriken. Översatt av Johanna Akujärvi. Retorikförlaget ↩︎